August Strindberg kallade den här delen av Norra begravningsplatsen för fåfängans kulle, och där ville han inte ligga. På vissa ställen påminner det om ett villa och radhusområde, ett väldigt lugnt sådant. Man kan nog säga att Lindhagens kulle, som toppas av minneslunden, är ett monument över en sekelskiftsepok som svunnit, även om många av namnen på gravarna fortfarande syns i vårt samhälle på det ena eller andra sättet.
Och trots att gravmonumenten står rätt tätt på kullen, så finns det ändå utrymme för viss förtätning och nybyggnation. Långsamt har ett nytt mausoleum i klassisk still vuxit fram.
